jahaja.
Day 7 - Your Day
Jag har inte haft en så himla bra dag.
Day 6 - Your Best Friend
Jag skrev ett jättelångt bra inlägg om det här, men blogg.se ville inte publicera det, och det förvann. Jag orkar verkligen inte skriva det igen.
Jag berättade om min bästa vän E. Nu ska jag göra det kortfattat.
Vi träffades på ett sommarkollo för fem år sedan när jag skulle börja sexan och han femman. Vi blev bästa vänner direkt och har träffats nästan uteslutande varannan helg sedan dess, då han är hos sin pappa. Hans pappa är en skön snubbe som är vaktmästare på min skola och ofta lagar skum avancerad god mat. Som langos.
E och jag brukar spela datorspel, se på film, gå promenader, handla mat, och städa. Och prata. Vi pratar jämt och om allt.
Vi är extremt olika på alla sätt, men vi förstår varandra extremt bra. Han är den person jag känner bäst och som känner mig bäst. Jag skulle kalla honom min bror.
Jag gillar honom. Han förstår mig, jag förstår honom. Jag gillar hans närvaro. Han är cool. Jag kan säga att jag älskar honom. Jag kan säga att han är min bästa vän. Jag kan inte säga att vi alltid kommer vara vänner, men jag kan hoppas att vi är det livet ut.
Jag berättade om min bästa vän E. Nu ska jag göra det kortfattat.
Vi träffades på ett sommarkollo för fem år sedan när jag skulle börja sexan och han femman. Vi blev bästa vänner direkt och har träffats nästan uteslutande varannan helg sedan dess, då han är hos sin pappa. Hans pappa är en skön snubbe som är vaktmästare på min skola och ofta lagar skum avancerad god mat. Som langos.
E och jag brukar spela datorspel, se på film, gå promenader, handla mat, och städa. Och prata. Vi pratar jämt och om allt.
Vi är extremt olika på alla sätt, men vi förstår varandra extremt bra. Han är den person jag känner bäst och som känner mig bäst. Jag skulle kalla honom min bror.
Jag gillar honom. Han förstår mig, jag förstår honom. Jag gillar hans närvaro. Han är cool. Jag kan säga att jag älskar honom. Jag kan säga att han är min bästa vän. Jag kan inte säga att vi alltid kommer vara vänner, men jag kan hoppas att vi är det livet ut.
Day 5 - Your Definition of Love
Jag bara ser rubriken och tänker - "oj, vilket tufft inlägg att skriva". Men det är väl bara att kasta sig in här va.
Jag har varit kär flera gånger i mitt liv. Oftast har det bara varit "olycklig kärlek" (alltså när personen man är kär i oftast inte ens vet att man existerar) på avstånd, vilket också mest har varit att jag sett en person som jag tyckt varit väldigt snygg och sedan fantiserat ihop en fantastisk personlighet. Det är inte kärlek.
När jag gick i 8an och var femton år träffade jag en tjej som blev min första flickvän, och min första "riktiga" kärlek. När jag tänker på det i efterhand var jag nog bara berusad av att någon tyckte om mig, om än bara lite, för att jag hade dittills varit ensam hela högstadiet. Förhållandet var inte så bra. På grund av min berusning var jag alldeles för snäll. En dag tog jag mig i kragen och gjorde slut. Det var nog inte heller kärlek.
I ruinerna av det "förhållandet" växte någonting nytt fram. Jag lärde känna en flicka på internet. Haha. Hon bodde flera mil ifrån mig och vi ringde varje dag och pratade i flera timmar. Jag minns ingenting vad vi sa. Vi smsade ofta och jag minns att jag trivdes. Vi har träffats tre gånger. En gång var när jag var tillsammans med den första tjejen. Den tredje var ungefär ett år senare, då hon i sin tur hade en annan. Men däremellan, i september 2008, så träffades vi. Jag åkte hem till henne. Jag vet inte om vi var tillsammans, men vi var defintivt kära. Jag vet att jag tänkte på henne hela tiden. Jag tror det är kärlek.
Sommaren 2009, innan gymnasiet, blev jag störtförälskad. Hon rubbade hela min värld, under bara en vecka och jag kunde inte tänka på annat. Det slutade i tårar. Det var nog kärlek.
Jag vet inte vad jag försöker komma fram till. Nu är jag i ett förhållande sedan 9 månader tillbaka och jag försöker tänka på hur det känns. Hur själva kärleken känns.
För mig är kärlek något större än att bara tycka om varandra och vara tillsammans. Mer än att lita på varandra, ta på varandra, pussa varandra, ligga med varandra och skratta åt varandra. Det är, klyschigt nog, en kraft som inte behöver vara mänsklig. Man dras till varandra.
Något som jag tycker är vackert och bland det viktigaste i ett förhållande är de små sakerna. Saker som att pussas, säga "jag älskar dig" och ha sex är väl kanske de tre stora (haha), men det finns så mycket underbara saker.
Att värma varandra med sin andedräkt, att komma och ta hand om varandra med choklad och pussar när man är sjuk, att hålla handen (i smyg eller inte), att upptäcka varandra i detalj, att pussa kinder, gnugga näsor och skratta åt samma saker. Att lägga märke till roliga saker den andra gör hela tiden och tycka att det är gulligt. Små söta sms mitt i natten eller mitt på dagen, lappar i skåp och när man ser ett leende brista upp när personen ser en. Men också att bara vara. Att ha en person som man inte behöver sitta mittemot och prata med eller ligga i en säng och vara väldigt nära med. En person som man liksom bara kan njuta av dens närvaro. Jag tycker det är vackert.
Också, när man bara har en sak i huvudet och inte kan tänka på något annat.
Men det viktigaste ändå tror jag är att man inte älskar någon för att den är felfri. Utan att man älskar någon TROTS att den, precis som vi alla är, är full av fel och brister. Att man till och med älskar personen FÖR dens fel och brister, lika mycket som allt den underbara. Jag kan inte tänka mig att leva med någon som aldrig gick mig på nerverna. Förhoppningsvis kan den andra personens brister få en att upptäcka några av sina egna, och slutligen acceptera nästan alla.
Kärlek handlar så klart om de stora sakerna. Men inte på samma sätt. Det är underbart att pussas. Pussas överallt (både på kroppen och på jorden). Det är underbart att säga jag älskar dig, på alla sätt. Sex är också underbart, både "romantiskt"... eller ja, verkligen mysigt sex, långsamt, varsamt, med musik, kyssar och kanske till och med lite larvigt tända ljus, och det sexet som kan bli bara sådär när man fan i mig inte kan hålla sig borta från varandra, man springer hem och sliter av varandra kläderna.
Kärlek handlar INTE om att förändra sig själv för att passa den andra. Dock kan man ibland göra saker man inte skulle ha gjort, som man vet att den andra skulle uppskatta, för att det är bra för dels den personen, dels förhållandet i sig och dels för en själv. Man ska inte förändra sig själv, men jag har märkt att man mår bra av att göra på ett annat sätt någon gång ibland. Dessutom finns det få saker som känns så bra som när man gör en annan person lycklig och får se den le världens vackraste leende.
Kortfattat: Att älska någon för de små sakerna. Att älska någon trots fel och brister. Att känna en nästan övernaturlig dragning till någon. Det får en att vara överlycklig i de bra perioderna och det får en att orka jobba vidare genom de lite sämre.
Nu har ju jag bara tagit upp kärlek som i "puss-gull-är-vi-ihop-nu-jag-älskar-dig-du-är-min-flickvän-kärlek". Det finns andra sorters kärlek. Andra kärlekar. Till sin familj. Till sin bästa vän. Till sitt husdjur. Men jag tror nog att den här "mallen" stämmer in lite på dem alla.
Min defintion av kärlek? Kärlek är allt man gör med en person man tycker om.
Jag har varit kär flera gånger i mitt liv. Oftast har det bara varit "olycklig kärlek" (alltså när personen man är kär i oftast inte ens vet att man existerar) på avstånd, vilket också mest har varit att jag sett en person som jag tyckt varit väldigt snygg och sedan fantiserat ihop en fantastisk personlighet. Det är inte kärlek.
När jag gick i 8an och var femton år träffade jag en tjej som blev min första flickvän, och min första "riktiga" kärlek. När jag tänker på det i efterhand var jag nog bara berusad av att någon tyckte om mig, om än bara lite, för att jag hade dittills varit ensam hela högstadiet. Förhållandet var inte så bra. På grund av min berusning var jag alldeles för snäll. En dag tog jag mig i kragen och gjorde slut. Det var nog inte heller kärlek.
I ruinerna av det "förhållandet" växte någonting nytt fram. Jag lärde känna en flicka på internet. Haha. Hon bodde flera mil ifrån mig och vi ringde varje dag och pratade i flera timmar. Jag minns ingenting vad vi sa. Vi smsade ofta och jag minns att jag trivdes. Vi har träffats tre gånger. En gång var när jag var tillsammans med den första tjejen. Den tredje var ungefär ett år senare, då hon i sin tur hade en annan. Men däremellan, i september 2008, så träffades vi. Jag åkte hem till henne. Jag vet inte om vi var tillsammans, men vi var defintivt kära. Jag vet att jag tänkte på henne hela tiden. Jag tror det är kärlek.
Sommaren 2009, innan gymnasiet, blev jag störtförälskad. Hon rubbade hela min värld, under bara en vecka och jag kunde inte tänka på annat. Det slutade i tårar. Det var nog kärlek.
Jag vet inte vad jag försöker komma fram till. Nu är jag i ett förhållande sedan 9 månader tillbaka och jag försöker tänka på hur det känns. Hur själva kärleken känns.
För mig är kärlek något större än att bara tycka om varandra och vara tillsammans. Mer än att lita på varandra, ta på varandra, pussa varandra, ligga med varandra och skratta åt varandra. Det är, klyschigt nog, en kraft som inte behöver vara mänsklig. Man dras till varandra.
Något som jag tycker är vackert och bland det viktigaste i ett förhållande är de små sakerna. Saker som att pussas, säga "jag älskar dig" och ha sex är väl kanske de tre stora (haha), men det finns så mycket underbara saker.
Att värma varandra med sin andedräkt, att komma och ta hand om varandra med choklad och pussar när man är sjuk, att hålla handen (i smyg eller inte), att upptäcka varandra i detalj, att pussa kinder, gnugga näsor och skratta åt samma saker. Att lägga märke till roliga saker den andra gör hela tiden och tycka att det är gulligt. Små söta sms mitt i natten eller mitt på dagen, lappar i skåp och när man ser ett leende brista upp när personen ser en. Men också att bara vara. Att ha en person som man inte behöver sitta mittemot och prata med eller ligga i en säng och vara väldigt nära med. En person som man liksom bara kan njuta av dens närvaro. Jag tycker det är vackert.
Också, när man bara har en sak i huvudet och inte kan tänka på något annat.
Men det viktigaste ändå tror jag är att man inte älskar någon för att den är felfri. Utan att man älskar någon TROTS att den, precis som vi alla är, är full av fel och brister. Att man till och med älskar personen FÖR dens fel och brister, lika mycket som allt den underbara. Jag kan inte tänka mig att leva med någon som aldrig gick mig på nerverna. Förhoppningsvis kan den andra personens brister få en att upptäcka några av sina egna, och slutligen acceptera nästan alla.
Kärlek handlar så klart om de stora sakerna. Men inte på samma sätt. Det är underbart att pussas. Pussas överallt (både på kroppen och på jorden). Det är underbart att säga jag älskar dig, på alla sätt. Sex är också underbart, både "romantiskt"... eller ja, verkligen mysigt sex, långsamt, varsamt, med musik, kyssar och kanske till och med lite larvigt tända ljus, och det sexet som kan bli bara sådär när man fan i mig inte kan hålla sig borta från varandra, man springer hem och sliter av varandra kläderna.
Kärlek handlar INTE om att förändra sig själv för att passa den andra. Dock kan man ibland göra saker man inte skulle ha gjort, som man vet att den andra skulle uppskatta, för att det är bra för dels den personen, dels förhållandet i sig och dels för en själv. Man ska inte förändra sig själv, men jag har märkt att man mår bra av att göra på ett annat sätt någon gång ibland. Dessutom finns det få saker som känns så bra som när man gör en annan person lycklig och får se den le världens vackraste leende.
Kortfattat: Att älska någon för de små sakerna. Att älska någon trots fel och brister. Att känna en nästan övernaturlig dragning till någon. Det får en att vara överlycklig i de bra perioderna och det får en att orka jobba vidare genom de lite sämre.
Nu har ju jag bara tagit upp kärlek som i "puss-gull-är-vi-ihop-nu-jag-älskar-dig-du-är-min-flickvän-kärlek". Det finns andra sorters kärlek. Andra kärlekar. Till sin familj. Till sin bästa vän. Till sitt husdjur. Men jag tror nog att den här "mallen" stämmer in lite på dem alla.
Min defintion av kärlek? Kärlek är allt man gör med en person man tycker om.
Day 4 - What You Ate Today
Idag åt jag konstigt.
Till frukost åt jag två sesamknäckemackor med ost och skinka, och lite jos om jag inte minns fel och så oboj. Jag tror jag åt yoghurt också. Men jag är inte säker. Jag minns att knäckemackorna var väldigt goda.
Innan samhällsprovet gick jag till cafeterian och köpte varm choklad med vispgrädde. den var varm, och den räckte länge. Istället för att gå till matsalen gick jag till caféet med K, köpte kladdkaka och helt plötsligt hade vi suttit där i tre timmar så jag hann inte äta lunch i matsalen, för fotolektionen började. Men, caféets kladdkaka är väldigt god. Den är sådär perfekt kladdig, och så får man mycket sötad grädde och jättemörk chokladsås till, och florsocker. 18 kronor kostar det och det är ju grymt värt måste jag säga. K har lärt mig ganska mycket om kladdkaka (fast jag gillar nog smeten lika mycket som själva produkten), men de geers kladdkaka är svårslagen.
På eftermiddagen gick jag till Ica, köpte 2 marabou (200g), en påse chips och en Schweppes "Pear Lime Fusion" läsk. Den är fantastisk god, den smakar som smält piggelin! Jag åt lite chips, en chokladkaka (polka) och drack halva läsken och tittade på när några kamrater spelade Geni. Sen åkte jag och pappas fru och beställde Pizza. Medans jag väntade på pizzan träffade jag ett par pysar från klassen som också skulle äta pizza. Det slutade med att pappas fru tog hem två av pizzorna, och jag stannade kvar och åt min pizza med mina vänner. Torino med bearnaisesås. Oslagbart. Senare på kvällen åt jag några få godisbitar och drack ett glas julmust. Finito.
Till frukost åt jag två sesamknäckemackor med ost och skinka, och lite jos om jag inte minns fel och så oboj. Jag tror jag åt yoghurt också. Men jag är inte säker. Jag minns att knäckemackorna var väldigt goda.
Innan samhällsprovet gick jag till cafeterian och köpte varm choklad med vispgrädde. den var varm, och den räckte länge. Istället för att gå till matsalen gick jag till caféet med K, köpte kladdkaka och helt plötsligt hade vi suttit där i tre timmar så jag hann inte äta lunch i matsalen, för fotolektionen började. Men, caféets kladdkaka är väldigt god. Den är sådär perfekt kladdig, och så får man mycket sötad grädde och jättemörk chokladsås till, och florsocker. 18 kronor kostar det och det är ju grymt värt måste jag säga. K har lärt mig ganska mycket om kladdkaka (fast jag gillar nog smeten lika mycket som själva produkten), men de geers kladdkaka är svårslagen.
På eftermiddagen gick jag till Ica, köpte 2 marabou (200g), en påse chips och en Schweppes "Pear Lime Fusion" läsk. Den är fantastisk god, den smakar som smält piggelin! Jag åt lite chips, en chokladkaka (polka) och drack halva läsken och tittade på när några kamrater spelade Geni. Sen åkte jag och pappas fru och beställde Pizza. Medans jag väntade på pizzan träffade jag ett par pysar från klassen som också skulle äta pizza. Det slutade med att pappas fru tog hem två av pizzorna, och jag stannade kvar och åt min pizza med mina vänner. Torino med bearnaisesås. Oslagbart. Senare på kvällen åt jag några få godisbitar och drack ett glas julmust. Finito.
Day 3 - Your Parents
Jag har 3 ½ föräldrar. Jag har en pappa och en mamma. De är skilda sedan 7 år, så pappa har en fru och mamma har en pojkvän. (manvän. jag gillar honom, därför får han räknas med. som ½.) Jag bor varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Mamma bor i en liten lägenhet jättenära skolan, pappa bor i ett stort hus på landet. Jag tänker bara berätta om mamma och pappa
Pappa är lugn. Väldigt lugn. Han går i slowmotion och tar det alltid lugnt. Jag har ärvt det lite av honom. Fast jag är lat också, men det är inte pappa. Pappa blir nästan aldrig arg, han blir bara lite irriterad. Men, ibland så ryter han till. Då blir jag väldigt rädd. Pappa fick mig att tycka om bra musik, typ, Linkin Park när jag var 8 år gammal. Det ledde mig in i mitt intresse på hårdare musik. Nuförtiden kan jag höra direkt om min pappa skulle gilla ett band. Han gillar Flood Of Red. De är nog mitt favoritband, jag hoppas de kan bli hans nya.
Pappa jobbar som någonting som heter något i stil med "avancerad trädfällare". Det betyder att han klättrar upp i dumt placerade väldigt höga träd och sågar ner dem bit för bit. Han är ute och jobbar året om. Nu i december är det ganska synd om honom. Pappa är väldigt duktig på att laga mat efter eget huvud. Ibland flippar han ur och gör roliga miner framför spegeln.
Mamma är stressig, men jag tycker om henne ändå. Hon tränar på Friskis & Svettis flera gånger i veckan, fast nu har hon gjort illa sin axel och opererat den så jag vet inte hur ofta hon tränar nu. Mamma tycker om choklad och kaffe, men hon tycker om te också. Mamma kan laga en jättegod maträtt som heter kycklingtortilla. Mamma blir ganska lätt arg, men hon blir aldrig lika arg som pappa. Hon blir helt enkelt mindre arg, fast oftare. Mamma gillar att köpa kläder och är väldigt snygg, för att vara 45 år. Min mamma är den enda människa i världen jag pussar förutom min flickvän (och hennes lillebror vid ett svagt tillfälle). Mamma jobbar som fritidspedagog och idrottslärare, typ. Hon jobbar med lågstadiebarn, tror jag. Jag har inte så mycket koll.
Pappa är lugn. Väldigt lugn. Han går i slowmotion och tar det alltid lugnt. Jag har ärvt det lite av honom. Fast jag är lat också, men det är inte pappa. Pappa blir nästan aldrig arg, han blir bara lite irriterad. Men, ibland så ryter han till. Då blir jag väldigt rädd. Pappa fick mig att tycka om bra musik, typ, Linkin Park när jag var 8 år gammal. Det ledde mig in i mitt intresse på hårdare musik. Nuförtiden kan jag höra direkt om min pappa skulle gilla ett band. Han gillar Flood Of Red. De är nog mitt favoritband, jag hoppas de kan bli hans nya.
Pappa jobbar som någonting som heter något i stil med "avancerad trädfällare". Det betyder att han klättrar upp i dumt placerade väldigt höga träd och sågar ner dem bit för bit. Han är ute och jobbar året om. Nu i december är det ganska synd om honom. Pappa är väldigt duktig på att laga mat efter eget huvud. Ibland flippar han ur och gör roliga miner framför spegeln.
Mamma är stressig, men jag tycker om henne ändå. Hon tränar på Friskis & Svettis flera gånger i veckan, fast nu har hon gjort illa sin axel och opererat den så jag vet inte hur ofta hon tränar nu. Mamma tycker om choklad och kaffe, men hon tycker om te också. Mamma kan laga en jättegod maträtt som heter kycklingtortilla. Mamma blir ganska lätt arg, men hon blir aldrig lika arg som pappa. Hon blir helt enkelt mindre arg, fast oftare. Mamma gillar att köpa kläder och är väldigt snygg, för att vara 45 år. Min mamma är den enda människa i världen jag pussar förutom min flickvän (och hennes lillebror vid ett svagt tillfälle). Mamma jobbar som fritidspedagog och idrottslärare, typ. Hon jobbar med lågstadiebarn, tror jag. Jag har inte så mycket koll.
Day 2 - Your Love
Jag sa tidigare att jag hade en flickvän. Det har jag också.
Hon heter K. Hon är blond och lång, lika lång som jag och hon har lika stora fötter som jag, och det är bra, för då kan jag prova hennes klackskor och hon kan låna skor av mig när det behövs. Hennes syrra har ännu större fötter, och samma skosmak som jag, så då kan jag sno hennes skor. Jag gillar ju skor. Det är ju bara bra.
K är ett år yngre än jag, men eftersom hon flyttade till Sverige från USA när hon var tolv, så fick hon börja i sjuan istället för sexan. Hon är ju smart, såklart.
Hon är som sagt blond och har varit det så länge jag har känt henne, vilket är lite mer än ett år. Vi började i samma klass när vi började i gymnasiet. Vi går ju i en musikklass, och K sjunger. Hon är jätteduktig. Det är en av de få röster som får mig att smälta. Jag brukar oftast tröttna på en röst efter ett tag, när man lyssnar på ett speciellt band i flera veckor i sträck och till slut så är det bara tråkigt, men med K är det inte så. Jag kan lyssna och lyssna. Ibland sjunger hon när man pratar och det kan ju vara lite jobbigt, men då brukar jag tänka att det är vackert att lyssna på.
K är blåögd, inte sådär isblå utan lite mörkare. Ibland har hon knallrött läppstift och det är jättesexigt. Då brukar jag be henne sätta pussmärken på mig. Jag brukar få tjata.
K gillar rosa och lila. Till och med låset på hennes skåp är rosa. Hon har ett lila rum med en prinsessig queen-size säng och en rosa barngitarr som inte låter så bra.
Vi har varit tillsammans väldigt länge. Det är väldigt trivsamt. Det är sådär att i alla fall jag verkligen kan säga att jag älskar henne. Hon tycker om kladdkaka och har fått mig att tycka om det nästan mer än hon själv. Hon bakar ofta och även det som hon själv tycker att hon misslyckas med blir alldeles perfekt. Hennes hy är den perfekta att ta på, och hennes kropp är den perfekta att hålla om. Det blir ännu bättre av att vi som sagt är lika långa, så när man håller om varandra när det är så kallt som det är idag (-27 grader) så värmer båda varandra med sin andedräkt.
Hon bor i ett stort hus mitt på landet med en mamma, en pappa, två lillasystrar och en lillebror och tio chihuahuor i olika storlekar och färger.
Hon är den där tjejen som, när jag är med henne, kan jag verkligen säga att jag är den lyckligaste killen i världen. Jag är kär.
Jag kommer ihåg när jag blev kär i henne.
Jag kommer ihåg att hon var lång och blond och lyste upp hela klassrummet utan att kanske ens ha en aning om hur lycklig hon gjorde mig. Jag minns att hon skrev fina ord till mig som inte ens jag skulle kunna tänka ut på flera dagar. Hon var lika lång som jag, hon hade ett vackert ansikte med smilgropar och ögon som hon kisar lite med när hon ler. Hon hade vackra ben och alltid strumpbyxor, men ibland hade hon t-shirt och jeans och det var de bästa dagarna. Hon hade en röst lika vacker som hennes sångröst, händer som var mjuka och lena att hålla i, en perfekt mage som jag älskade att ta på, världens snyggaste muskulösa (ja) rygg- och axelparti, en rumpa som var alldeles perfekt att ta på (för det gör man), och det vackra blonda håret som bara har blivit finare. Hon sa vissa ord på engelska när hon pratade engelska, och när hon pratade engelska med sina systrar sa hon vissa ord på svenska. Hon hade ett jättefint skratt och klyschigt nog, ögon som fick i varje fall mig att dö.
Och det har har hon fortfarande. Det är hon fortfarande.
Jag sa tidigare att jag hade en flickvän. Det har jag också.
Hon heter K. Hon är blond och lång, lika lång som jag och hon har lika stora fötter som jag, och det är bra, för då kan jag prova hennes klackskor och hon kan låna skor av mig när det behövs. Hennes syrra har ännu större fötter, och samma skosmak som jag, så då kan jag sno hennes skor. Jag gillar ju skor. Det är ju bara bra.
K är ett år yngre än jag, men eftersom hon flyttade till Sverige från USA när hon var tolv, så fick hon börja i sjuan istället för sexan. Hon är ju smart, såklart.
Hon är som sagt blond och har varit det så länge jag har känt henne, vilket är lite mer än ett år. Vi började i samma klass när vi började i gymnasiet. Vi går ju i en musikklass, och K sjunger. Hon är jätteduktig. Det är en av de få röster som får mig att smälta. Jag brukar oftast tröttna på en röst efter ett tag, när man lyssnar på ett speciellt band i flera veckor i sträck och till slut så är det bara tråkigt, men med K är det inte så. Jag kan lyssna och lyssna. Ibland sjunger hon när man pratar och det kan ju vara lite jobbigt, men då brukar jag tänka att det är vackert att lyssna på.
K är blåögd, inte sådär isblå utan lite mörkare. Ibland har hon knallrött läppstift och det är jättesexigt. Då brukar jag be henne sätta pussmärken på mig. Jag brukar få tjata.
K gillar rosa och lila. Till och med låset på hennes skåp är rosa. Hon har ett lila rum med en prinsessig queen-size säng och en rosa barngitarr som inte låter så bra.
Vi har varit tillsammans väldigt länge. Det är väldigt trivsamt. Det är sådär att i alla fall jag verkligen kan säga att jag älskar henne. Hon tycker om kladdkaka och har fått mig att tycka om det nästan mer än hon själv. Hon bakar ofta och även det som hon själv tycker att hon misslyckas med blir alldeles perfekt. Hennes hy är den perfekta att ta på, och hennes kropp är den perfekta att hålla om. Det blir ännu bättre av att vi som sagt är lika långa, så när man håller om varandra när det är så kallt som det är idag (-27 grader) så värmer båda varandra med sin andedräkt.
Hon bor i ett stort hus mitt på landet med en mamma, en pappa, två lillasystrar och en lillebror och tio chihuahuor i olika storlekar och färger.
Hon är den där tjejen som, när jag är med henne, kan jag verkligen säga att jag är den lyckligaste killen i världen. Jag är kär.
Jag kommer ihåg när jag blev kär i henne.
Jag kommer ihåg att hon var lång och blond och lyste upp hela klassrummet utan att kanske ens ha en aning om hur lycklig hon gjorde mig. Jag minns att hon skrev fina ord till mig som inte ens jag skulle kunna tänka ut på flera dagar. Hon var lika lång som jag, hon hade ett vackert ansikte med smilgropar och ögon som hon kisar lite med när hon ler. Hon hade vackra ben och alltid strumpbyxor, men ibland hade hon t-shirt och jeans och det var de bästa dagarna. Hon hade en röst lika vacker som hennes sångröst, händer som var mjuka och lena att hålla i, en perfekt mage som jag älskade att ta på, världens snyggaste muskulösa (ja) rygg- och axelparti, en rumpa som var alldeles perfekt att ta på (för det gör man), och det vackra blonda håret som bara har blivit finare. Hon sa vissa ord på engelska när hon pratade svenska, och när hon pratade engelska med sina systrar sa hon vissa ord på svenska. Hon hade ett jättefint skratt och klyschigt nog, ögon som fick i varje fall mig att dö.
Och det har har hon fortfarande. Det är hon fortfarande.
