cardinals

Jag skrev ett jättelångt bra inlägg om det här, men blogg.se ville inte publicera det, och det förvann. Jag orkar verkligen inte skriva det igen.
   Jag berättade om min bästa vän E. Nu ska jag göra det kortfattat.
   Vi träffades på ett sommarkollo för fem år sedan när jag skulle börja sexan och han femman. Vi blev bästa vänner direkt och har träffats nästan uteslutande varannan helg sedan dess, då han är hos sin pappa. Hans pappa är en skön snubbe som är vaktmästare på min skola och ofta lagar skum avancerad god mat. Som langos.
   E och jag brukar spela datorspel, se på film, gå promenader, handla mat, och städa. Och prata. Vi pratar jämt och om allt.
   Vi är extremt olika på alla sätt, men vi förstår varandra extremt bra. Han är den person jag känner bäst och som känner mig bäst. Jag skulle kalla honom min bror.

Jag gillar honom. Han förstår mig, jag förstår honom. Jag gillar hans närvaro. Han är cool. Jag kan säga att jag älskar honom. Jag kan säga att han är min bästa vän. Jag kan inte säga att vi alltid kommer vara vänner, men jag kan hoppas att vi är det livet ut.