cardinals

Hej.

Jag heter Adam Gustav Linné Ehlert, jag är arton år och jag är sanslöst värdelös på att skriva blogg. Det här är bara egoistiskt skrivande. Det är för min skull, och då skriver jag när fan jag vill. Jag hittade en tjej som heter Sofia Kalén's blogg och började därför läsa min egen igen. Det första inlägget handlar om mig. Jag läste det och kom fram till att det var fel. Jag har ändrats i stora mått sedan dess. Mycket har hänt. Speciellt inuti. Därför skriver jag det igen. Öh, Döh, Trö, Cö!


Jag heter Adam och min frisyr är kallas av min pappa för bloggfrilla, vad nu det innebär. Jag färgade håret svartbrunt och det var skönt, för jag tycker det passar min personlighet. Malin tyckte inte jag skulle göra det men jag gjorde det ändå och hon har inte sagt något så antagligen tycker hon att det är fint.
   Jag har ganska mycket personlighet. Jag vet inte om det är bra eller så. Det kan säkert vara askasst men jag väljer att se det som något bra. Vissa i min närhet har ingen personlighet och försöker kompensera det genom att prata om sig själva mycket. Det är väl det man har bloggar till. Inte vänner. Trodde jag.
   Mina ögon är fortfarande lite halvgröna och jag har fortfarande mycket leverfläckar. Mina glasögon är tejpade för jag trampade på dem en gång när jag... ja. Jag har lovat att beställa nya men jag kommer aldrig till skott. Tejpbiten har blivit en del av min attityd.
   Jag klär mig lite hur som. Ju mer tiden går, desto mer trött blir jag på min garderob och desto mer tid spenderar jag på American Apparel's hemsida och väljer ut saker jag någon gång kommer att köpa. Jag vill köpa saker som jag känner mig snygg i, och som folk säger att jag är snygg i. Det är väl definitionen av bra saker. Nuförtiden går jag runt i smala smala svarta jeans, vita t-shirtar och en skinnjacka jag snattat av en vän, och tycker jag är så jävla cool. Skinnjackor får en att känna sig lite hård. Attityden växer. Jag rullar upp ärmarna lite. Ibland har jag jeansskjorta. Så cool är jag. Eh.
   För två veckor sedan rensade jag bort musik. Jag rensade grovt ut hälften av mina låtar och nu har jag 2500 kvar. Mitt favoritband är från skottland och heter Twin Atlantic. Jag har precis fått nys om att de ska spela på Siesta!-festivalen och försöker i skrivande stund övertyga min far om att åka dit med mig. Det kan man bara inte missa. Twin Atlantic.
   Min klass består av 28 musikanter och en av dem är mitt ex. Och det suger ju. Jag valde själv att bryta mot regeln: "skaffa aldrig en partner i din klass/arbete". Det har både för- och nackdelar under själva förhållandet, men efteråt suger det. Uppritkigt sagt. Det går liksom inte att säga vad, men det kommer nog alltid suga. Man får gå varje dag och bli påmind om allt och kasta sura blickar mot varandra och komma ihåg att man vet precis allt om varandra för man har varit varandras. Och det är nog det som gör att båda blir lite rädda. Nog om ex.
   Jag har en mamma. Jag har en pappa. Jag har en syster. Min pappa har en fru som heter C och de i sin tur har två barn, fosterbarn, och de är 9 månader gamla och heter K och T och är de sötaste ungarna någonsin. Det är omvälvande att vara storebror. Alltså... på riktigt.
   Jag är 182 centimeter, jag väger 66 kilo.
   Jag har ritat massor tatueringar jag ska göra när min ekonomi tillåter.
   När jag blir vuxen vill jag jobba med musik.
   Jag säger "såhär" ganska ofta.

ett år är trettioen miljoner femhundrafemtiosextusen niohundratjugosex sekunder.
jag förvånas över hur mycket som hunnits med under de här 31 miljoner sekunderna.
på den tiden hinner man lyssna på den här låten hundrasjuttioentusen femhundrafem gånger.
eller, lite mer produktiva saker. gillar låten dock.

det här var året då jag växte extremt mycket, i alla fall som person.
jag klippte av min emofrisyr och jag vill faktiskt säga att jag blev lite vuxnare.
jag spenderade nio månader av året tillsammans med kajsa, och de resterande också, skulle man kunna säga.
det finns många saker det här året som har gjort ont, men jag väljer att se det som att ingenting kunde ha blivit annorlunda. det kanske inte ens skulle bli annorlunda.

i januari köpte jag vita sneakers som höll sig vita i en månad typ. jag, sofia, anton och kalle gjorde ett asbra bildspel om romersk (grekisk, kanske det var) mytologi. vintern kom på allvar också. och jag blev kär.
i februari köpte jag lite kläder jag använde i ett par veckor som jag sedan började hata, lärde mig en ny effekt i photoshop som jag överanvände (ni har säkert sett den), färgade håret brunt, hade kilt på en engelskaredovisning, och åkte till fjällen och lärde känna Mr Cola.
i mars blev jag och kajsa tillsammans efter fyra månaders om och men. jag var jordens lyckligaste. vi åkte på klassresa till linköping, tog min första .hdr, fyllde sjutton. kajsa vann stage '10 också, och jag kom på den fantastiskt vackra meningen "i'm yours until the kitchen sinks and the niagara falls". fattar ni? jag och kajsa spelade på borgsmo fritidsgård.
i april där hade snön försvunnit. vi åkte på operaresa till stockholm och njöt av att inte behöva ha jacka. jag åkte till berlin och köpte cherrycoke och blev av med mitt stativ, och när jag kom hem hade mina föräldrar totalt gjort om mitt rum. jag såg också (i berlin) en man som spelade "lauta".
i maj klippte jag mig och blev nöjd. jag och kajsa gick och såg mitt forna favoritband slagsmålsklubben, åkte till stockholm (här typ tror jag) och klädde upp oss för vårbalen.
i juni blev det varmare och man kunde ha bara t-shirt. jag och eda hoppade i gummiberg (igen). det var skolavslutning också. jag hade alltså gått ut ettan.
i juli firade jag midsommar hemma hos kajsa, klippte av mig håret och blev nöjd. jag badade i hawaii och vi fulländade våran flytt till landet. dock, utan badrum. vi firade också kajsas födelsedag i stegeborg.
i augusti var det... sommar. det var augustifest, varmt och jag hejade på kajsa när hon sjöng på den stora scenen! skolan började, alla var snygga, det var härligt.
i september, den första, hade jag och kajsa varit tillsammans i ett halvår. 4380 timmar. sverigedemokraterna kom in i riksdagen och det var ju mindre kul. jag gick med i grön ungdom, äntligen.
i oktober fann jag mitt nya favoritband flood of red, köpte en svart oversizetröja.
i november började det bli kallt. saker flöt på som vanligt. jag minns inget. sedan blev allt kaos.
i december tog mitt och kajsas förhållande slut. det var tungt. det är forfarande tungt men man lär sig! annars var det faktiskt en bra månad. om man bortser från det jobbiga. det blev en fin jul och ett jättetrevligt nyår.

Årets nykomling: min frisyr!
Årets godaste: all kladdkaka kajsa lärde mig älska...
Årets attack: sverigedemokraternas rikdagsintåg...
Årets placering: a day to remember på billboard?
Årets djurskräckis: lärt känna tio chihuahuor...
Årets pryo: har inte praoat. alls.
Årets klipp: mellandagsrean.
Årets läskigaste: såg the crazies med eda och kajsa... eller blev skev av the 4th kind...
Årets resa: stockholm med kajsa eller ny promenad med eda!
Årets jobbigaste: den här sista månaden
Årets nybörjare: på att sjunga inför publik!
Årets finaste: måns och eva!
Årets föreläsning: soran ismails youtube-rant
Årets ”Kolla jag kan!”: ett jam häromveckan
Årets självövervinnelse: klippa sig.
Årets kommun: det vet jag fan.
Årets kändismöte: jag såg amy diamond live... och min flickvän var lokalkändis? eller inte.
Årets nyttigaste läsning: konsten att läsa tankar av henrik fexeus
Årets arbetskamrater: min egen pappa!
Årets arbetsplats: alltså jag jobbade ingenting...
Årets bedrift: att växa som människa och klara av att leva i ett förhållande.

mål för 2011:
1. börja träna (igen)
2. få någon att må som fyrverkerier inuti. en viss flicka vars namn rimmar på bajsa lärde mig att det är det finaste som finns. det vill jag uppleva igen.

now go blow someone's socks off!

Jag har inte haft en så himla bra dag.

Jag skrev ett jättelångt bra inlägg om det här, men blogg.se ville inte publicera det, och det förvann. Jag orkar verkligen inte skriva det igen.
   Jag berättade om min bästa vän E. Nu ska jag göra det kortfattat.
   Vi träffades på ett sommarkollo för fem år sedan när jag skulle börja sexan och han femman. Vi blev bästa vänner direkt och har träffats nästan uteslutande varannan helg sedan dess, då han är hos sin pappa. Hans pappa är en skön snubbe som är vaktmästare på min skola och ofta lagar skum avancerad god mat. Som langos.
   E och jag brukar spela datorspel, se på film, gå promenader, handla mat, och städa. Och prata. Vi pratar jämt och om allt.
   Vi är extremt olika på alla sätt, men vi förstår varandra extremt bra. Han är den person jag känner bäst och som känner mig bäst. Jag skulle kalla honom min bror.

Jag gillar honom. Han förstår mig, jag förstår honom. Jag gillar hans närvaro. Han är cool. Jag kan säga att jag älskar honom. Jag kan säga att han är min bästa vän. Jag kan inte säga att vi alltid kommer vara vänner, men jag kan hoppas att vi är det livet ut.

Jag bara ser rubriken och tänker - "oj, vilket tufft inlägg att skriva". Men det är väl bara att kasta sig in här va.
   Jag har varit kär flera gånger i mitt liv. Oftast har det bara varit "olycklig kärlek" (alltså när personen man är kär i oftast inte ens vet att man existerar) på avstånd, vilket också mest har varit att jag sett en person som jag tyckt varit väldigt snygg och sedan fantiserat ihop en fantastisk personlighet. Det är inte kärlek.
   När jag gick i 8an och var femton år träffade jag en tjej som blev min första flickvän, och min första "riktiga" kärlek. När jag tänker på det i efterhand var jag nog bara berusad av att någon tyckte om mig, om än bara lite, för att jag hade dittills varit ensam hela högstadiet. Förhållandet var inte så bra. På grund av min berusning var jag alldeles för snäll. En dag tog jag mig i kragen och gjorde slut. Det var nog inte heller kärlek.
   I ruinerna av det "förhållandet" växte någonting nytt fram. Jag lärde känna en flicka på internet. Haha. Hon bodde flera mil ifrån mig och vi ringde varje dag och pratade i flera timmar. Jag minns ingenting vad vi sa. Vi smsade ofta och jag minns att jag trivdes. Vi har träffats tre gånger. En gång var när jag var tillsammans med den första tjejen. Den tredje var ungefär ett år senare, då hon i sin tur hade en annan. Men däremellan, i september 2008, så träffades vi. Jag åkte hem till henne. Jag vet inte om vi var tillsammans, men vi var defintivt kära. Jag vet att jag tänkte på henne hela tiden. Jag tror det är kärlek.
   Sommaren 2009, innan gymnasiet, blev jag störtförälskad. Hon rubbade hela min värld, under bara en vecka och jag kunde inte tänka på annat. Det slutade i tårar. Det var nog kärlek.


Jag vet inte vad jag försöker komma fram till. Nu är jag i ett förhållande sedan 9 månader tillbaka och jag försöker tänka på hur det känns. Hur själva kärleken känns.
   För mig är kärlek något större än att bara tycka om varandra och vara tillsammans. Mer än att lita på varandra, ta på varandra, pussa varandra, ligga med varandra och skratta åt varandra. Det är, klyschigt nog, en kraft som inte behöver vara mänsklig. Man dras till varandra.
   Något som jag tycker är vackert och bland det viktigaste i ett förhållande är de små sakerna. Saker som att pussas, säga "jag älskar dig" och ha sex är väl kanske de tre stora (haha), men det finns så mycket underbara saker.
   Att värma varandra med sin andedräkt, att komma och ta hand om varandra med choklad och pussar när man är sjuk, att hålla handen (i smyg eller inte), att upptäcka varandra i detalj, att pussa kinder, gnugga näsor och skratta åt samma saker. Att lägga märke till roliga saker den andra gör hela tiden och tycka att det är gulligt. Små söta sms mitt i natten eller mitt på dagen, lappar i skåp och när man ser ett leende brista upp när personen ser en. Men också att bara vara. Att ha en person som man inte behöver sitta mittemot och prata med eller ligga i en säng och vara väldigt nära med. En person som man liksom bara kan njuta av dens närvaro. Jag tycker det är vackert.
   Också, när man bara har en sak i huvudet och inte kan tänka på något annat.
   Men det viktigaste ändå tror jag är att man inte älskar någon för att den är felfri. Utan att man älskar någon TROTS att den, precis som vi alla är, är full av fel och brister. Att man till och med älskar personen FÖR dens fel och brister, lika mycket som allt den underbara. Jag kan inte tänka mig att leva med någon som aldrig gick mig på nerverna. Förhoppningsvis kan den andra personens brister få en att upptäcka några av sina egna, och slutligen acceptera nästan alla.
   Kärlek handlar så klart om de stora sakerna. Men inte på samma sätt. Det är underbart att pussas. Pussas överallt (både på kroppen och på jorden). Det är underbart att säga jag älskar dig, på alla sätt. Sex är också underbart, både "romantiskt"... eller ja, verkligen mysigt sex, långsamt, varsamt, med musik, kyssar och kanske till och med lite larvigt tända ljus, och det sexet som kan bli bara sådär när man fan i mig inte kan hålla sig borta från varandra, man springer hem och sliter av varandra kläderna.
   Kärlek handlar INTE om att förändra sig själv för att passa den andra. Dock kan man ibland göra saker man inte skulle ha gjort, som man vet att den andra skulle uppskatta, för att det är bra för dels den personen, dels förhållandet i sig och dels för en själv. Man ska inte förändra sig själv, men jag har märkt att man mår bra av att göra på ett annat sätt någon gång ibland. Dessutom finns det få saker som känns så bra som när man gör en annan person lycklig och får se den le världens vackraste leende.
   Kortfattat: Att älska någon för de små sakerna. Att älska någon trots fel och brister. Att känna en nästan övernaturlig dragning till någon. Det får en att vara överlycklig i de bra perioderna och det får en att orka jobba vidare genom de lite sämre.

Nu har ju jag bara tagit upp kärlek som i "puss-gull-är-vi-ihop-nu-jag-älskar-dig-du-är-min-flickvän-kärlek". Det finns andra sorters kärlek. Andra kärlekar. Till sin familj. Till sin bästa vän. Till sitt husdjur. Men jag tror nog att den här "mallen" stämmer in lite på dem alla.

Min defintion av kärlek? Kärlek är allt man gör med en person man tycker om.

Idag åt jag konstigt.
   Till frukost åt jag två sesamknäckemackor med ost och skinka, och lite jos om jag inte minns fel och så oboj. Jag tror jag åt yoghurt också. Men jag är inte säker. Jag minns att knäckemackorna var väldigt goda.
   Innan samhällsprovet gick jag till cafeterian och köpte varm choklad med vispgrädde. den var varm, och den räckte länge. Istället för att gå till matsalen gick jag till caféet med K, köpte kladdkaka och helt plötsligt hade vi suttit där i tre timmar så jag hann inte äta lunch i matsalen, för fotolektionen började. Men, caféets kladdkaka är väldigt god. Den är sådär perfekt kladdig, och så får man mycket sötad grädde och jättemörk chokladsås till, och florsocker. 18 kronor kostar det och det är ju grymt värt måste jag säga. K har lärt mig ganska mycket om kladdkaka (fast jag gillar nog smeten lika mycket som själva produkten), men de geers kladdkaka är svårslagen.
   På eftermiddagen gick jag till Ica, köpte 2 marabou (200g), en påse chips och en Schweppes "Pear Lime Fusion" läsk. Den är fantastisk god, den smakar som smält piggelin! Jag åt lite chips, en chokladkaka (polka) och drack halva läsken och tittade på när några kamrater spelade Geni. Sen åkte jag och pappas fru och beställde Pizza. Medans jag väntade på pizzan träffade jag ett par pysar från klassen som också skulle äta pizza. Det slutade med att pappas fru tog hem två av pizzorna, och jag stannade kvar och åt min pizza med mina vänner. Torino med bearnaisesås. Oslagbart. Senare på kvällen åt jag några få godisbitar och drack ett glas julmust. Finito.

Jag har 3 ½ föräldrar. Jag har en pappa och en mamma. De är skilda sedan 7 år, så pappa har en fru och mamma har en pojkvän. (manvän. jag gillar honom, därför får han räknas med. som ½.) Jag bor varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Mamma bor i en liten lägenhet jättenära skolan, pappa bor i ett stort hus på landet. Jag tänker bara berätta om mamma och pappa
Pappa är lugn. Väldigt lugn. Han går i slowmotion och tar det alltid lugnt. Jag har ärvt det lite av honom. Fast jag är lat också, men det är inte pappa. Pappa blir nästan aldrig arg, han blir bara lite irriterad. Men, ibland så ryter han till. Då blir jag väldigt rädd. Pappa fick mig att tycka om bra musik, typ, Linkin Park när jag var 8 år gammal. Det ledde mig in i mitt intresse på hårdare musik. Nuförtiden kan jag höra direkt om min pappa skulle gilla ett band. Han gillar Flood Of Red. De är nog mitt favoritband, jag hoppas de kan bli hans nya.
Pappa jobbar som någonting som heter något i stil med "avancerad trädfällare". Det betyder att han klättrar upp i dumt placerade väldigt höga träd och sågar ner dem bit för bit. Han är ute och jobbar året om. Nu i december är det ganska synd om honom. Pappa är väldigt duktig på att laga mat efter eget huvud. Ibland flippar han ur och gör roliga miner framför spegeln.
Mamma är stressig, men jag tycker om henne ändå. Hon tränar på Friskis & Svettis flera gånger i veckan, fast nu har hon gjort illa sin axel och opererat den så jag vet inte hur ofta hon tränar nu. Mamma tycker om choklad och kaffe, men hon tycker om te också. Mamma kan laga en jättegod maträtt som heter kycklingtortilla. Mamma blir ganska lätt arg, men hon blir aldrig lika arg som pappa. Hon blir helt enkelt mindre arg, fast oftare. Mamma gillar att köpa kläder och är väldigt snygg, för att vara 45 år. Min mamma är den enda människa i världen jag pussar förutom min flickvän (och hennes lillebror vid ett svagt tillfälle). Mamma jobbar som fritidspedagog och idrottslärare, typ. Hon jobbar med lågstadiebarn, tror jag. Jag har inte så mycket koll.

Hej! Jag heter Adam. Jag är 17 år, har tio fingrar, tio tår. Jag är, fysiskt sett, helt normal. Vissa dagar vaknar jag och tycker att jag är jävligt snygg, men vissa dagar inte. Jag kanske hamnar i mitten. Psykiskt sett har jag lite aspbergers syndrom (kanske mer om det senare) vilket jag antar kommer märkas i det jag skriver. Jag har lite svårt att förstå saker, helt enkelt. Folk (mina vänner och föräldrar) brukar säga att jag tänker på mitt eget lilla sätt. Det kan man minst sagt säga.
Jag har lite råttfärgat hår och gröna ögon. Jag har väldigt mycket leverfläckar, men jag har inte orkat räkna dem. Jag har väldigt korta naglar, för jag har bitit på dem (inte oavbrutet) sedan jag var 7 år. Kanske ännu längre. Jag har 43 i skor och tycker att människors val av skor och strumpor är väldigt viktigt och säger extremt mycket om dem som personer. Jag har alltid fina strumpor. Jag försöker ha fina skor. Det bottnar i ett intresse för kläder. På högstadiet var min favoritfärg GUL, men nuförtiden föredrar jag "mörkvit" (gulvit). Jag ser väldigt lite på TV, fast på senare tid har det blivit mer. Jag tittar på mina favorit-teveserier på min iPod. Jag uppskattar antalet låtar i denna iPod (som för övrigt heter Gunnar) till 4500. Jag lyssnar väldigt mycket på musik.
Jag går 2a året på musikgymnasiet De Geer i Norrköping. Jag spelar trummor, piano och sjunger, och spenderar större delen av mitt liv med musik. Jag har en jättetrevligt klass bestående av 28 musikanter, och en väldigt bra vän som heter E. Han har varit min bästa vän i lite mer än sex år och är väl som en bror för mig. Jag har en flickvän som heter K, som är den finaste flicka jag vet.
Jag är rädd för ballonger, för att de smäller. Speciellt när folk 1) blåser upp dem 2) klämmer på dem. Jag är rädd för hästar, men jag tycker de är väldigt fina djur.
Jag har en mamma och en pappa. De är skilda. Jag har en syster som är två år yngre än jag och vi bråkar ofta. Jag tycker om henne ändå. Min pappa har en fru och min mamma har en pojkvän. Min pappas familj har en hund som heter D och är av rasen wheatenterrier.
Jag är militant pacifist, men viktigare ändå tycker jag är ärlighet. Det värsta jag vet, förutom våld, är att skada folk. Alla gör dumma saker och då är det viktigt att man är ärlig.
Jag tycker om att fotografera, musicera, pussas, kramas, köpa kläder, äta godis, ha sex, och vara glad. Jag är generellt glad och harmonisk. Jag gillar djur. Jag är medlem i miljöpartiets ungdomsförbund och kallas för "Ehlert" (mitt efternamn) eller "Hajpojken" (...). Jag tycker om att lyssna på humorradio och allt som Anders & Måns eller Filip & Fredrik gör. Förut höll jag på mycket med att rita, men inte så mycket längre. Våren är fantastisk, sommaren är härlig och varm, hösten kan vara mysig och vintern också, men vintern är generellt svår.
Jag är 182 centimeter lång och väger runt 70 kilo.
Mina favoritdelar på människor är ögonen. Ganska klyschigt, men sant. Mina favoritdelar på killar är deras axlar. Mina favoritdelar på tjejer är deras rumpor och ryggar. Min flickväns har det bästa av alla de sakerna.
Jag har haft rött hår, och svartbrunt hår. Och jag har haft snedlugg i 3 år, men jag klippte av det i somras för jag var ganska trött på det. Mina ögonbryn växer ihop så när jag rakar mig rakar jag emellan dem också. Jag rakar mig under armarna också, för jag tycker det är ofräscht. Jag är dålig på att vara romantisk, men jag vågar erkänna att jag är bra på att vara gullig. Och snäll. Ibland lite för snäll.
Jag förstår inte att folk kan umgås med folk de inte tycker om. Jag gillar de flesta, men de jag inte tycker om håller jag mig ifrån.
När jag är vuxen vill jag vara lite lagom cool. Och gärna jobba med musik.
Jag säger "såhär" ganska ofta.