(re)definera dig själv.
Hej.
Jag heter Adam Gustav Linné Ehlert, jag är arton år och jag är sanslöst värdelös på att skriva blogg. Det här är bara egoistiskt skrivande. Det är för min skull, och då skriver jag när fan jag vill. Jag hittade en tjej som heter Sofia Kalén's blogg och började därför läsa min egen igen. Det första inlägget handlar om mig. Jag läste det och kom fram till att det var fel. Jag har ändrats i stora mått sedan dess. Mycket har hänt. Speciellt inuti. Därför skriver jag det igen. Öh, Döh, Trö, Cö!
Jag heter Adam och min frisyr är kallas av min pappa för bloggfrilla, vad nu det innebär. Jag färgade håret svartbrunt och det var skönt, för jag tycker det passar min personlighet. Malin tyckte inte jag skulle göra det men jag gjorde det ändå och hon har inte sagt något så antagligen tycker hon att det är fint.
Jag har ganska mycket personlighet. Jag vet inte om det är bra eller så. Det kan säkert vara askasst men jag väljer att se det som något bra. Vissa i min närhet har ingen personlighet och försöker kompensera det genom att prata om sig själva mycket. Det är väl det man har bloggar till. Inte vänner. Trodde jag.
Mina ögon är fortfarande lite halvgröna och jag har fortfarande mycket leverfläckar. Mina glasögon är tejpade för jag trampade på dem en gång när jag... ja. Jag har lovat att beställa nya men jag kommer aldrig till skott. Tejpbiten har blivit en del av min attityd.
Jag klär mig lite hur som. Ju mer tiden går, desto mer trött blir jag på min garderob och desto mer tid spenderar jag på American Apparel's hemsida och väljer ut saker jag någon gång kommer att köpa. Jag vill köpa saker som jag känner mig snygg i, och som folk säger att jag är snygg i. Det är väl definitionen av bra saker. Nuförtiden går jag runt i smala smala svarta jeans, vita t-shirtar och en skinnjacka jag snattat av en vän, och tycker jag är så jävla cool. Skinnjackor får en att känna sig lite hård. Attityden växer. Jag rullar upp ärmarna lite. Ibland har jag jeansskjorta. Så cool är jag. Eh.
För två veckor sedan rensade jag bort musik. Jag rensade grovt ut hälften av mina låtar och nu har jag 2500 kvar. Mitt favoritband är från skottland och heter Twin Atlantic. Jag har precis fått nys om att de ska spela på Siesta!-festivalen och försöker i skrivande stund övertyga min far om att åka dit med mig. Det kan man bara inte missa. Twin Atlantic.
Min klass består av 28 musikanter och en av dem är mitt ex. Och det suger ju. Jag valde själv att bryta mot regeln: "skaffa aldrig en partner i din klass/arbete". Det har både för- och nackdelar under själva förhållandet, men efteråt suger det. Uppritkigt sagt. Det går liksom inte att säga vad, men det kommer nog alltid suga. Man får gå varje dag och bli påmind om allt och kasta sura blickar mot varandra och komma ihåg att man vet precis allt om varandra för man har varit varandras. Och det är nog det som gör att båda blir lite rädda. Nog om ex.
Jag har en mamma. Jag har en pappa. Jag har en syster. Min pappa har en fru som heter C och de i sin tur har två barn, fosterbarn, och de är 9 månader gamla och heter K och T och är de sötaste ungarna någonsin. Det är omvälvande att vara storebror. Alltså... på riktigt.
Jag är 182 centimeter, jag väger 66 kilo.
Jag har ritat massor tatueringar jag ska göra när min ekonomi tillåter.
När jag blir vuxen vill jag jobba med musik.
Jag säger "såhär" ganska ofta.
Jag heter Adam Gustav Linné Ehlert, jag är arton år och jag är sanslöst värdelös på att skriva blogg. Det här är bara egoistiskt skrivande. Det är för min skull, och då skriver jag när fan jag vill. Jag hittade en tjej som heter Sofia Kalén's blogg och började därför läsa min egen igen. Det första inlägget handlar om mig. Jag läste det och kom fram till att det var fel. Jag har ändrats i stora mått sedan dess. Mycket har hänt. Speciellt inuti. Därför skriver jag det igen. Öh, Döh, Trö, Cö!
Jag heter Adam och min frisyr är kallas av min pappa för bloggfrilla, vad nu det innebär. Jag färgade håret svartbrunt och det var skönt, för jag tycker det passar min personlighet. Malin tyckte inte jag skulle göra det men jag gjorde det ändå och hon har inte sagt något så antagligen tycker hon att det är fint.
Jag har ganska mycket personlighet. Jag vet inte om det är bra eller så. Det kan säkert vara askasst men jag väljer att se det som något bra. Vissa i min närhet har ingen personlighet och försöker kompensera det genom att prata om sig själva mycket. Det är väl det man har bloggar till. Inte vänner. Trodde jag.
Mina ögon är fortfarande lite halvgröna och jag har fortfarande mycket leverfläckar. Mina glasögon är tejpade för jag trampade på dem en gång när jag... ja. Jag har lovat att beställa nya men jag kommer aldrig till skott. Tejpbiten har blivit en del av min attityd.
Jag klär mig lite hur som. Ju mer tiden går, desto mer trött blir jag på min garderob och desto mer tid spenderar jag på American Apparel's hemsida och väljer ut saker jag någon gång kommer att köpa. Jag vill köpa saker som jag känner mig snygg i, och som folk säger att jag är snygg i. Det är väl definitionen av bra saker. Nuförtiden går jag runt i smala smala svarta jeans, vita t-shirtar och en skinnjacka jag snattat av en vän, och tycker jag är så jävla cool. Skinnjackor får en att känna sig lite hård. Attityden växer. Jag rullar upp ärmarna lite. Ibland har jag jeansskjorta. Så cool är jag. Eh.
För två veckor sedan rensade jag bort musik. Jag rensade grovt ut hälften av mina låtar och nu har jag 2500 kvar. Mitt favoritband är från skottland och heter Twin Atlantic. Jag har precis fått nys om att de ska spela på Siesta!-festivalen och försöker i skrivande stund övertyga min far om att åka dit med mig. Det kan man bara inte missa. Twin Atlantic.
Min klass består av 28 musikanter och en av dem är mitt ex. Och det suger ju. Jag valde själv att bryta mot regeln: "skaffa aldrig en partner i din klass/arbete". Det har både för- och nackdelar under själva förhållandet, men efteråt suger det. Uppritkigt sagt. Det går liksom inte att säga vad, men det kommer nog alltid suga. Man får gå varje dag och bli påmind om allt och kasta sura blickar mot varandra och komma ihåg att man vet precis allt om varandra för man har varit varandras. Och det är nog det som gör att båda blir lite rädda. Nog om ex.
Jag har en mamma. Jag har en pappa. Jag har en syster. Min pappa har en fru som heter C och de i sin tur har två barn, fosterbarn, och de är 9 månader gamla och heter K och T och är de sötaste ungarna någonsin. Det är omvälvande att vara storebror. Alltså... på riktigt.
Jag är 182 centimeter, jag väger 66 kilo.
Jag har ritat massor tatueringar jag ska göra när min ekonomi tillåter.
När jag blir vuxen vill jag jobba med musik.
Jag säger "såhär" ganska ofta.
